För några dagar sedan kunde man i SvD Näringsliv läsa en artikel
med rubriken "Få satsar på framtidschefer". Artikeln handlade om den
glömda generationen – generation Y – dagens 20 till 30-åringar, och det faktum
att många företag fortfarande blundar för det som gör den här gruppen speciell.
Mer än var tredje arbetsplats bryr sig inte om att motivera dessa unga vuxna
att bli chefer, trots att pensionsavgångarna blir allt fler och kommer allt
närmare.
Vad gör då den här gruppen så speciell och vad är viktigt för
den?
Jo, bland annat att den traditionella karriärstegen – att
klättra tills man når toppen – inte är självklar längre. Man ser hellre till
sin egen personliga utveckling än till lön och ekonomiska förmåner. En känsla
av frihet och att göra skillnad väger tyngre.
Vem har
då, mot bakgrund av ovanstående, råd och tid att inte satsa på mentorskap?
